När jag läser andras bloggar möts jag ofta av orden; idag var en bra dag, idag skrattade vi så vi började gråta eller idag satt vi bara och pratade om massa roliga och obetydliga saker.
Så kände jag också, när jag gick på Ryfors. Man kunde sitta på lektioner och bara brista ut i skratt, äkta skratt. Men sen jag kom till Växjö händer inte det lika ofta, bara när jag umågs med de jag verkligen trivs med. Folk har förändrats här sen vi började i ettan, och visst det har jag med både positivt och negativt, men jag gillar inte alltid de förändrinagr som har skett bland vissa utav mina vänner. I och med att jag samtidigt har ändrats gör att det inte alltid går ihop.
Ta nu inte detta på fel sätt! Jag bara menar att jag verkligen saknar tiden som var innan, men jag vet att jag också kommer att sakna den här tiden sen. Ingen behöver känna sig träffad av det jag sagt, jag gillar livet och folket här (kanske inte framgår så tydligt, men det gör jag)


När min ekonomi tillåter ska jag köpa mig en boxningssäck som jag kan ta ut mina aggressioner på. Idag på träningen ville jag bara vara för mig själv och kasta saker i väggarna. (Träningen gick inte så bra) Istället för att låta det gå ut över andra kan jag då låta det gå ut över säcken. Känn känslan med riktigt hög musik och bara stå och slå, inte tänka på något annat än att träffa den så hårt som möjligt. :)

Ska plugga lite nu.

GRATTIS JESSICA på 26-årsdagen!